martinaqv

År 2010 hade precis börjat. Det var min sista termin på gymnasiet och vetskapen om att helvetesskolgången snart var slut spred ljus även i den mörkaste vardag. Jag var fortfarande ung och osäker, men säkerheten på mig själv växte för varje dag som kom närmare studenten. När chansen att söka till praktik i Frankrike kom skyndade jag mig att söka, men vågade inte för en sekund tro på att faktiskt jag skulle få åka iväg. Men chansen kom, och att jobba i en skola med femåringar på ett språk jag knappt förstod och ännu mindre behärskade var en upplevelse som man inte glömmer i första taget, nej aldrig. Månaden i Frankrike gjorde också att jag verkligen vågade söka mig till skolor lite längre bort från hemmet.

Våren fortsatte, studentfester avlöste varandra och de slutliga skoluppgifterna likaså. Jag hade sökt mig till olika skolor, olika långt bortifrån. Alla hade någon form av mediainrikting. Och en dag, en dag när fåglarna kvittrade och allt bara gick så himla bra på en dag, kom jag hem och tittade igenom min post som låg på den vanliga platsen på köksbordet. Ett brev kom från Blekinge Tekniska och samtidigt som jag rev upp brevet visste jag bara att det var ett vanligt "tyvärr" - brev (mitt personliga brev till dom var inget att skryta med direkt), men så var inte fallet. Jag förstod ingenting, jag hade blivit kallad för intervju! Jag minns den dagen, jag visste inte vad jag skulle ta mig till eller vad jag skulle tro. Det var en av vårens varmare dagar och jag tog med min lillebror ner till okq8 för att köpa glass. Jag firade den dagen för att någon faktiskt gillade något jag själv hade åstadkommit. En litet, fjuttigt fjäskbrev.

Sommaren bestod av att arbeta på ålderdomshem och fundera på hur hösten skulle se ut. På något konstigt sätt tvekade jag inte en sekund på att jag hade kommit in någonstans, jag hade ju ändå sökt ungefär åtta olika skolor. Det var inte förrän den dagen resultatet kom, en dag då jag började 07.00 och slutade runt tre. Ingenting gick bra på jobbet den dagen, jag var som en av dom.

Men jag kom in, men vägrade planera min framtid. Efter att jag blivit sur på min vän Emma för att hon sa åt mig att det var dags att ta tag i framtiden tillät jag mig själv att iallafall boka ett studentrum. Sedan åkte jag på kryssning, vinade på min balkong, drog till emmabodafestivalen i den risigaste bil du kan hitta som faktiskt har körtillstånd. Bodde i en vattenpöl, dansade på gräsmattan och bjöds på fiskefjaes av grannen. Efter den vistelsen var jag redo att köpa soffa och annat nyttigt.

Jag flyttade till Karlshamn den 31:a augusti, och kom dit den 30:e. Miljöombytet var nog det bästa som kunde hända mig just då, jag var så trött på den lilla staden i norra västmanland som fortfarande lever på att bruket en gång faktiskt funnits där. I Karlshamn har jag lärt känna så otroligt intressant och sköna människor, och lärt mig en hel del jättemassa. Vad som händer 2011 återstår att se, men jag hoppas att året kommer vara minst lika bra och lärorikt som det här.

Gott nytt år mina kära. Och stor guldkant till er som orkade läsa. Ska försöka krafsa ihop lite bilder åt er som kommer vid 12-slaget. Kisses!

Från och med nu är det slut på internetshopping. Det är tusen gånger roligare att handla i affär och man känner sig materiellt lycklig längre. Det enda som shoppas på internet numera är kaffekapslarna till min nya kapselmaskin jag bara var tvungen att köpa på rean idag. Jag glädjs även åt nya kläder, pennor, salt & pepparkvarnar och en ny lång internetsladd. Och än är inte pengarna helt slut, hur gick det till? Ett plus till är ju att man har fått paltat runt med sushi med sina två underbara vänner. 

Största fördelen - inga mer förbannade räkningar.

Vill önska alla mina kära vänner och er andra en riktigt god jul, även ni julhatare. Och för er trolösa: Lyssna

Trodde aldrig det här skulle hända. Lyssnar på Di Leva och dansar runt och städar. Har ju råkat bjuda hem folk hit för att fika upp mitt fika kl 18. Playlist.

Idag har jag väl allt varit lite virrig, nästan så man blir rädd för sig själv. Innan jag drog till skolan höll jag på att lämna altandörren öppen (det stank sill i mitt kök i mitt försök att förvandla äcklig sill till god genom stekpannan).Kom hem från skolan, ringde på dörren. Det var när ingen öppnade som jag kom på att jag faktiskt bodde där själv och hade nyckeln på mig. Tog av mig jackan, försökte hänga den på bredbansjacket, vilket gick mindre bra. Och viktigast av allt: Hur kunde jag ens få för mig att mikrad koldolme är någonstans i närheten av farmors koldolmar? Dumheter.

På fredag bär det av hemhem. Endast sex timmar med tåg, och sedan en timme från slutstation. Livet kunde ju inte varit underbare. Vill bara träffa alla och ta tre veckors paus. Paus från livet i Karlshamn.

Ta det inte fel Karlshamn, älskar dig också!

Det jag behöver är en steroanläggning runt hela lägenheten. Då kan jag dansa i varenda rum. Just nu har jag högsta beat på laptopen och kan endast dansa i vardagsrummet.

I skolan just nu gör vi spel, och kodar allt i actionscript (eller flash). Detta är min nya kärlek. Precis som kicken man får när man köper någon ny hyperteknisk elektrisk grej, precis den känslan får jag när jag kodar och jag kommer på nya lösningar. Jag går igång så innåt häll vete på detta och vill bara gör mer. MER! men när jag kommer hem är jag helt slut i huvudet och ligger där som en förslöad potatissäck och funderar på om man skulle orka slänga in lite bacon i ugnen.
Om jag hade tid, orkade och hade oändligt tålamod skulle jag massproducera spel nu, och ni skulle få spela mina spel. Men nu äger jag som sagt varken tid, ork eller oändligt tålamod.

Det är nu mina vänner skrattar åt mig och jag kommer säkert få någon liten spydig kommentar om vilken nörd jag är. Men det är jag. Det har jag insett nu.

Vem behöver karlar när man har actionscript 3.0, liksom?

hej vänner, hur mår livet? Själv har man nästan nästan tagit sig ur sjukdomsträsket. Nuförtiden kodar vi flash i skolan och det är två veckor kvar till jullov. Annars händer inget intressant, riktigt trist faktiskt. Så om ni inte vill höra om mina dagar som som mest består av soffmode och chokladsug så blir det inte så många inlägg. Ikväll blir antagligen en lika trist kväll som alltid där höjdpunkten är när man klarar en bana i roller coaster. Nolife.